41 Palle Danielsson
Contra post
Caprice 1994
Kontrabasisten Palle Danielsson är känd över hela världen och har spelat med Keith Jarrett, Charles Lloyd, Jan Garbarek och Tomasz Stańko. Redan på 1970-talet var han med i spjutspetsprojektet Rena Rama. Först 21 år efter Rena Ramas debutalbum kom Contra post, Danielssons debut i eget namn. Han har här sällskap av pianisten Rita Marcotulli, tenorsaxofonisten Joakim Milder och batteristen Anders Kjellberg på en sofistikerad jazzplatta.
Timo Kangas
LYSSNA
42 Fredrik Ljungkvist
Yun Kan 12345
Caprice 2004
Fritt bunden lyrik. Fredrik Ljungkvists första med kvintetten Yun Kan 12345 med tubaisten Per-Åke Holmlander och Klas Nevrin piano kompletterande parhästarna Jon Fält och Mattias Welin som sedan följt Fredrik genom åren. Oerhört välspelad ”musik i balans mellan fritt och bundet”, enligt Ljungkvists eget manifest. En lyriker som vet att kött och ande hör samman och som förmedlar det på ett mästerligt sätt. Om man väljer den här plattan eller hans senaste Atlantis är av akademisk art. Ljunkan däremot är aldrig akademisk, han är ett levande forskningsfält. Fri jazz med klar lyrisk källåder.
Magnus Östnäs
LYSSNA
43 Maffy Falay/Sevda
Jazz i Sverige -72
Caprice 1972
Sevda startades i Stockhom 1971 av turkiske trumpetaren och pianisten Maffy Falay och gruppen existerade på samma musikscener som Archimedes Badkar och Arbete & Fritid. Fri, improvisatorisk modal jazz möter turkisk folkmusik på den allra första Jazz i Sverige-skivan. Saxofonisterna Bernt Rosengren och Gunnar Bergsten samsas med en rytmsektion bestående av basisten Ove Gustafsson och de turkiska bröderna Okay och Akay Temiz på trummor och slagverk. Över och under detta ljuder Salih Baysals violin. Den svensk-turkiska ensemblens musik resonerar än i dag, bland annat kan vi höra spår av den i Goran Kajfeš Subtropic Arkestra.
Timo Kangas
LYSSNA
LÄS MER I LIRA #3 2020: Magnus Säll skriver om den turkiska folkmusikens intåg på den svenska jazzscenen på sid 56-57.
44 Anders Widmark Trio
Psalmer
KazaEMI 1997
Buden var flera vilken av denne så soul-fulle pianists skivor vi skulle lyfta fram: kanske Carmen, där han tolkar Georges Bizets opera i jazzton, eller den med Sara Isaksson på sång? Men rösterna drog ändå mot skivan här, där han i utsökt trioformat med Jan Adelfelt på bas och Egil Johansen på trummor tar sig an klassiska psalmer från Bereden väg för Herran till Gläns över sjö och strand.
Patrik Lindgren
LYSSNA
45 Arne Domnérus
Jazz at The Pawnshop
Proprius 1977
Så till en skiva mitt i svensk jazzhistoria med en alldeles särskild egen historia. En skiva vars framgång på ytan kan tyckas konstig. Förvisso fem av Sveriges allra främsta musiker samlade: Arne Domnérus, altsaxofon, Bengt Hallberg, piano, Lars Erstrand, vibrafon, Georg Riedel, bas, och Egil Johansen, trummor. Men i övrigt: två decemberkvällar 1976 på ett knökat Stampen i Stockholm, fångade live på tejp av ljudteknikern Gert Palmcrantz, repertoaren jazzstandards. Allt utgivet på en dubbel-lp – som med åren blivit en av de mest sålda svenska jazzskivorna någonsin! Förklaringen? En kultskiva bland audiofiler världen runt, som jublar över hur närgånget hela livesituationen fångats ljud-rumsligt. Men jazzen går inte av för hackor heller förstås.
Patrik Lindgren
LYSSNA
46 Atomic
Boom boom
Jazzland 2003
Norsk-svenska jazzkvintetten Atomics andra album slog ned som en bomb i den europeiska jazzvärlden. En norsk jazzgrammis blev det för denna skiva som ville sätta pitten i det pittoreska. Och synen på det nordiskt svala kom snart att ändras tack vare akter som Atomic. Boom boom är en sammansmältning av fri improvisation och melodiskt tänk. Trummisen Paal Nilssen-Love ingick vid tidpunkten fortfarande i kärntruppen, före dagens energiska schema med spelningar och skivutgivningar med den internationella improvisationseliten. Hans norska landsmän – pianisten Håvard Wiik och basisten Ingebrigt Håker Flaten – balanserar sina termonukleära vapen ihop med svenskarna Fredrik Ljungkvist på träblås och Magnus Broo på trumpet.
Timo Kangas
LYSSNA
47 Klabbes Bank
Je suis la mer
Hoob Jazz 2009
Göteborgsbaserade gruppen Klabbes Banks tredje album är en av höjdpunkterna hittills på en skivkarriär som hållit hög standard sedan debuten Musik för sånna som mormor & morfar från 2004. Jazzen får inslag av skev pop och experimentell rock vilket resulterar i en egen, unik karaktär. Ibland sordinerat och lite skadat av livet. Klas-Henrik ”Klabbe” Hörngren leder gruppen bakom pianot och klaviaturerna. Det brinner inte längre. Jo, så heter skivans andra spår. Fast det gör det visst! Än i dag, även när Klabbes Bank slår in på ett aningen mer elektroniskt sound, som på fjolårets BNK.
Timo Kangas
LYSSNA
48 Rune Gustafsson
Young guitar
Metronome 1961
En stilikon för flera generationer gitarrister från de tidiga samarbetena med Lars Gullin, Putte Wickman, Arne Domnérus, Jan Johansson och rader av rockartister. En samtida gitarrgigant som Pat Metheny inspirerades av denne elegante världsgitarrist med sitt lätta, runda men ändå så distinkta spel. Young guitar var Gustafssons debutskiva under eget namn tillsammans med bland andra Jan Johansson, Börje Fredriksson och Georg Riedel. Senare kom Gustafsson att skriva mycket egen musik, bland andra till Hasse och Tages filmer och för Daniel Bergmans film Söndagsbarn.
Magnus Östnäs
LYSSNA
49 Archimedes Badkar
Tre
MNW 1977
När Lira korade tidernas viktigaste svenska folkmusikskivor hamnade Archimedes Badkars Tre mitt i listan, på plats 50. (Här avancerar de ett litet litet snäpp …) Det är ju trots allt ett av de allra mest tongivande albumen som kom fram under den världsmusikaliska pionjäranda som rådde under 1970-talet. Per Tjernberg med kumpaner som Christer Bothén och Bengt Berger skapar en improvisatorisk musik där radikal USA-jazz blandas med influenser från afrikansk, indisk och grekisk musik. Musikerna har även kunnat höras i Arbete & Fritid, Iskra, Spjärnsvallet, Dag Vag och Bitter Funeral Beer Band.
Timo Kangas
LYSSNA
50 Jan Allan
Jan Allan -70
MCA 1970
Från början av 1950-talet har han funnits i hjärtat av svensk jazz, trumpetaren, flygelhornisten och doktorn i partikelfysik, Jan Allan, med ett alldeles eget blåsljud. Från Gullin och framåt finns det inte en kapellmästare som inte haft den äran att lira med Allan. Med en ton av amerikansk västkust, dala-skog och intelligenta blå ögon har han skapat sin egen softa högenergi-ton. På 70-plattan samlar Allan gräddan av svensk jazzelit och spelar kompositioner av Nils Lindberg, Carl-Axel Dominique och Palle Danielsson.
Magnus Östnäs
LYSSNA
