21 Fred Åkerström
Glimmande nymf (Metronome 1975)
Freds tolkning av Carl Michaels sinnligt mustiga beskrivning av kärlekens fysiska frukt och möda i epistel nummer 72 är svensk viskanon. Skivan är Åkerströms andra av tre med innerliga, närmast definitiva tolkningar av Bellman. Här finns inte mästerverket Stolta stad där man förflyttas till Skeppsbron en sommardag på 1770-talet, men däremot finns Åkerströms mer avskalade version av Ack du min moder.
Magnus Östnäs
22 Norrlåtar
Folkmusik från Norrbotten (Manifest 1975)
Debutalbumet från denna långlivade (1974–2004) grupp som utforskade, dokumenterade och spred norrbottnisk folkmusik, även utomlands. Med åren kom Norrlåtar att närma sig världsmusiken, och sångaren Hasse Alatalo ledde radioprogrammet Musikjournalen Etno.
Timo Kangas
23 Kalle Almlöf & Anders Rosén
Västerdalton (Fjedur 1972)
Tillsammans med Kalle Almlöf gick Anders Rosén till Malungs sparbank, fick ett lån på 3 000 kronor och skrev folkmusikhistoria. 1972 kom skivan Västerdalton ut och visade att man inte behövde stora skivbolag i ryggen för att nå ut med sin musik.
Thomas Fahlander
24 Arbete och Fritid
Arbete och Fritid (MNW 1973)
Arbete och Fritid var det mest gränsöverskridande av de svenska progressiva banden. Roten var Roland Keijsers jazzband, men snart hamnade hela världen i musiken. Inte minst på den tredje plattan, där de förenar malande miljörock med musik från Turkiet, Balkan och Baltikum. En norsk polska dyker upp liksom märkliga låtar med svensk text. Folkmusik, men ändå inte. Musik före sin tid, i sin tid, utanför tiden.
PM Jönsson
25 Höökensemblen
Höök! (Drone 1995)
Denna cd har den måleriska undertiteln ”Musik bland stadsmusikanter, krigsfångar och mästertjuvar.” Repertoaren är främst material ur handskrivna notböcker från 1600- och 1700-talen, varav en är efter en kyrkoherde Andreas Höök, därav namnet.
Poängen med skivan var att visa att den musik som tecknades ner i notböckerna kom ur ett slags kontinuum mellan barock- och folkmusik, men även geografiskt inom och mellan länder och mellan olika klasser och stånd inom befolkningen.
Höök-ensemblen är en formlig supergrupp inom folk- och konstmusik: Mikael Marin (altfiol), Ånon Egeland (fiol, hardingfela), Mats Olofsson (cello), Susanne Rosenberg (sång), Magnus Öström (slagverk) och Magnus Gustafsson (resonanssträngad fiol, lira), dåvarande chefsarkivarie på Smålands musikarkiv. Plattan spelades in på Smålands museum i Växjö där en av Sveriges äldsta orglar finns, en så kallad Cahmanorgel från 1600-talet, stämd i medelton och spelad av Jörgen Axelsson.
Musiken på Höök! är främst från just Småland. Det är delar av tidens vanliga sviter av polska danser (polones, proportio, serra) varur polskan skulle utvecklas, eller polonesser på egen hand, liksom låtar besläktade med de jigs och reels som utvecklades i Skottland och på Irland ungefär samtidigt.
Gustafssons texter i häftet berättar om notböckernas historia, samtid och huvudpersoner – till exempel krigsfången i stora nordiska kriget, hautboisten Gustaf Blidström, eller mästertjuven CG Tullberg som tecknade ner sina fiollåtar i fängelse.
Flera inspelningar med notboksmusik från gränslandet folk/barock har kommit mer eller mindre i Hööks efterföljd, till exempel Silfver (2012) med bland andra Johan Hedin, och Kadrilj (2014) av Maria Jonsson och Daniel Pettersson.
Kalle Tiderman
26 Simon Simonssons Kvartett
Längs gamla stigar och färdevägar (Giga 1989)
En i efterhand lite förbisedd skiva men som många valt att lyfta fram i sina individuella listor, och Po Tidholm skriver: ”Längs gamla stigar och färdevägar var med sitt ensemblespel, sina stora klanger och sin mustighet snudd på banbrytande. Ta bara spår sju – ett medley som slutar med Barbro Pers polska – där Ale Möllers bouzouki driver fiolerna framför sig på ett sätt som pekade ut riktningen för snart sagt varenda produktion de närmast kommande decennierna.
I dag är man snudd på trött på greppet, men då hade ingen hört något liknande. Det är också en unik Giga-skiva på många sätt. Bolaget som gjorde sig kända för torrt redovisande skivor med landets bästa solospelmän gjorde här ett album som höll hela vägen med sin variationsrikedom.”
Patrik Lindgren
LÄS: Längre text av Po Tidholm och intervju med Simon Simonsson i tidningen
27 Esbjörn Hazelius
Blunda och du ska få se (Amigo 2009)
Skånske citternspelaren (bland mycket annat) och sångaren Esbjörn Hazelius har det senaste decenniet blivit något av folkvisans storfavorit jämte Sofia Karlsson – som Hazelius tidigare spelade med. På den framgångsrika solodebuten här medverkar en viss Johan Hedin på nyckelharpa, följden blev den mer folkmusikaliskt grundade duon Hazelius Hedin som några år senare gav ut Sunnan och i vår ger ut uppföljaren Jorland.
Patrik Lindgren
28 Ellika & Solo
Tretakt Takissaba (Xource 2002)
En mästarmusiker från Sverige och en från Senegal möts fullständigt obesvärat och självklart, trots att det på papperet kan te sig osannolikt. Det kryllar av musikaliska kulturmöten inom det som kallas världsmusik, mer eller mindre lyckade. Men långt från att vara krystat, präglas samspelet mellan svenska Ellika Frisell (fiol) och senegalesiska Solo Cissokho (kora, sång) av dialog, lyhördhet och yppersta musikanteri. Både Ellika och Solo var redan före detta samarbete vana vid att utifrån sin egen tradition utforska andra kulturers musik. Ellika hade studerat indisk musik (cd:n Tokpolska, 1998) och Solo norsk musik, efter en flytt till Norge 1995 (cd:n Fra Senegal til Setesdal, 1997).
På denna deras första cd tillsammans, Tretakt Takissaba, blandas egna låtar med traditionella, men – möjligen med undantag av den fina Bingsjöpolska – det är samspelet snarare än materialet man slås av. Extra lyckad är den långa, luftiga Mama Tonkara, där båda otvunget glider mellan melodi- och stämspel och nyfiket prövar dynamiska skiftningar mot varandra.
Kalle Tiderman
29 Enteli
Enteli (Phono Suecia 1994)
1970-talet hade sina folk-world-jazz-fusioner, 1990-talet hade Enteli, bestående av de välrotade gränsöverskridarna Bengt Berger, Lena Willemark, Ale Möller, Jonas Knutsson och Johan Söderqvist. Kvintetten levde ganska kort men desto mer intensivt och gjorde förutom detta enda studioalbum även musiken till en radiouppsättning av Sagan om ringen och turnerade flitigt vilket resulterade i bokslutet Live från 1997.
Patrik Lindgren
30 Gunnar Idenstam & Johan Hedin
Låtar – Swedish folk tunes (Caprice 2004)
En möjligen otippad men klockren fullträff detta möte mellan nyckelharpisten Johan Hedin och mångsidige organisten Gunnar Idenstam, mellan svensk folkton och barock. Från var sitt håll närmar de sig gamla låtar, mycket av det från sent 1700-tal, och hittar helt nya tonspråk. Skivan spelades in i Stora Tuna kyrka i Borlänge och har också uppmärksammats för det exceptionella ljudet. ”Världens bäst inspelade skiva alla kategorier”, menar till exempel ljudfantasten Anders Olsén.
Patrik Lindgren
