Mats & Morgan
Fasching, Stockholm 24 november 2023
Det man vet inför en Mats & Morgan-konsert är att man inte vet vad man kan förvänta sig, förutom såklart att det blir en hejdlöst virtuos och charmigt underhållande resa.
Musikaliskt är duon spretig, samtidigt som det aldrig går att ta miste på att det är just de som spelar. De sprutar ur sig kaskader av snabba keyboardlöpningar, dundrande trumfills, märkliga syntljud och diverse knasiga samplingar, kastar sig mellan jazziga cymbaler, komplexa taktarter, hårdrockiga mangeltrummor, munspelssolon, lågmält flygelspel, dundrande progrock och väldigt mycket mer. Det mesta har de packat ihop i några långa sjok där låtarna glider över i nästa.
En hel del sekvenser är så bisarra att det är omöjligt att veta om duon har komponerat dem just så eller om det är helt improviserat. Med deras telepatiska samspel efter drygt fyrtio år tillsammans verkar de ständigt veta exakt vad den andra kommer spela, så det senare skulle inte förvåna. Samtidigt hittar de fortfarande på nya, egensinniga grepp. Vid ett tillfälle lägger Morgan Ågren en elgitarr tvärs över golvpukorna, och genom att hamra på strängarna med en trumstock samtidigt som han dämpar dem med andra handen smattrar han fram extremt korthuggna, distade ljud.
I andra set får Morgan Ågren och Mats Öberg sällskap av Sveriges kanske tyngsta kontrabasist, Dan Berglund (från Tonbruket, Rymden och EST). Inte bara blir kraftfullheten än större av själva basgångarna, utan Berglund spelar också flera mäktiga stråksolon. Det är sannerligen inte det lättaste att ta sig an denna komplicerade musik, men han gör det med en självklarhet som får det att verka enkelt samtidigt som han bidrar med sin egen prägel.
Något som varit återkommande på de senaste årens Mats & Morgan-spelningar, och så även här, är att duon tar varsin stund på egen hand. I första set får Mats Öberg några minuter själv vid flygeln, och i andra kör Morgan Ågren sin duett med en inspelad indisk vokalist, vilket så småningom glider över i ett trumsolo. Det är ett välbehövligt sätt att dra ner på intensiteten (även om nämnda trumsolo förstås genast ökar på den igen …).
Mats & Morgan och Fasching är en urgammal kombination. Duon har spelat här mängder av gånger, och även spelat in en liveskiva. Själv har jag sett dem på denna scen ett tiotal gånger, både som duo och med deras tidigare band, men frågan är om inte den här konserten är en av de allra bästa av dessa.
Rasmus Klockljung
