Folkvisor från Balkan lever och tolkas i Sverige. Mehmed Jakic berättar om sin barndoms sevdalinka som hans röst nu hittat hem till.
– Sevdalinka är folkvisor från Bosnien och Hercegovina. Deras texter innehåller mycket längtan och melankoli och sångerna är ofta i tvåtakt, fyrtakt eller 7/8-delstakt.
Sevdalinkas etymologiska härkomst har med kärlek att göra.
– På turkiska betyder sevdah kärlek. På arabiska betyder sevdah svart galla. Ofta handlar sångerna i sevdalinka om människors upplevelse av olycklig kärlek eller förbjuden kärlek. Men texterna berättar också andra historier om just folket och deras liv.
Mehmed Jakic är uppvuxen i Bosnien och började efter kriget på 1990-talet att ta pianolektioner. Därefter blev hans huvudinstrument valthorn, som han sedan spelade som anställd i Sarajevos symfoniorkester i tre år.
– Jag ville fortsätta mina valthornsstudier på universitetsnivå, men efter kriget fanns det ingen som kunde undervisa i det i Sarajevo. Det var så många kunniga människor som flytt därifrån. Däremot kunde man studera klassisk sång, och i symfoniorkestern spelade vi ibland operor. Jag fastnade för rösterna på scen! Så jag övade på egen hand till cd-skivor med till exempel De tre tenorerna, och blev antagen som sångare till musikhögskolan i Östra Sarajevo.
Ödet ville dock något annat. Efter ett halvårs sångstudier mötte Mehmed Jakic kärleken och flyttade till henne i Sverige. Här studerade han så småningom till sång- och valthornspedagog på Musikhögskolan i Malmö. Det var där bandet Sevdalini så småningom föddes.
– Gruppens cellist Clara Ljungkvist var min kompis på musikhögskolan och när vi jammade hemma en kväll så sjöng jag några av de mest populära folkvisorna från min uppväxt för henne. Hon tyckte de var så vackra, så vi började spela dem ihop. Och så bjöd vi in violinisten Samuel Lundström till det här.
Vi hör också gitarristen David Kappelmark i bandet. Samuel Lundström och Mehmed Jakic hade spelat ihop en gång innan, när Jakic som gäst sjöng tre sevdalinkasånger med Lundströms band.
– Jag var så nervös under den spelningen, för jag har så stor respekt för de här sångerna. Men vi tolkar sevdalinka på vårt sätt, med cello, fiol och gitarr som komp. Det är lite ovanligt, för oftast brukar sångerna kompas av stråk, klarinett och dragspel till exempel.
Även om dagens sevdalinka gärna kompas storslaget påpekar Mehmed Jakic att vissa av sångerna är femhundra år gamla och då kanske bara framfördes med sång och stränginstrumentet saz.
Tror du att du kan närma dig sångerna lättare nu eftersom du är i Sverige och inte på sångernas hemmaplan?
– Ja, det kan stämma. Och jag är snart 37 år gammal, hade jag sjungit dem för fyra fem år sen tror jag att jag hade varit för ung för att riktigt förstå sevdah. Sångerna kräver att man kan känna texten på riktigt.
Sunniva Brynnel
(ur Lira #2 2021)
