Cats and Dinosaurs
Landet, Stockholm 15 november 2024
När politisk musik kommer på tal är ofta punk och 1970-talets progg det första många tänker på, men i tio år har göteborgarna Cats and Dinosaurs visat att även swing i högsta grad går utmärkt att kombinera med radikala vänsterpolitiska budskap. På bandets releaseturné för nya albumet Sabotage görs ett stopp på Landet i Hägersten.
Det mesta som engagerar verkar bandets sångare och gitarrist Filip Bagewitz kunna skriva sånger om, och några av kvällens ämnen är drunknade flyktingar, ”renovräkningar”, arbetslinjen, klimatkrisen, sjuksköterskors arbetsvillkor, rasism och nyliberalism. Variationen i musiken är än större än tidigare, med gott om oerhört sköna swinglåtar men också ett enormt ös i låtar med närmast demonstrationsslagordsaktiga körer.
Cats and Dinosaurs lyckas på ett briljant och personligt sätt förena det punkigt högljudda med det läckert svängiga, och när taket i den pyttelilla lokalen nästan verkar vara på väg att lyfta lägger de in ballader. Vaggvisa och Avskedsvals, bägge från färska plattan, är några av årets vackraste sånger och Bagewitz sjunger så stillsamt att det knappt är hörbart.
Denna kväll deltar sex av Cats and Dinosaurs nio medlemmar, och fler hade knappast fått plats på scenen. Allihop är förstås med och skanderar i refrängerna. Men slagord blir bättre ju fler som ropar, och givetvis bygger flera av låtarna på att publiken är med i allsången, vilket den oerhört peppade samlingen åhörare mer än gärna tar sig an. I Apokalypso (jodå, det är en calypso, och en av bandets allra svängigaste låtar) förvandlas vokalisten till en sektledande predikant som leder församlingen/publiken i allt eldigare sång tills det hela spårar ur, och andra gånger är det bluesiga call and response-omkväden som gäller.
Texterna är förstås centrala, men Cats and Dinosaurs är även lysande musiker. Särskilt Fia Forslund på vibrafon och Adrian Åsling Sellius på klarinett och altsax står för mängder av snygga solon, Johan Bengtsson spelar den antagligen ösigaste banjo jag har hört, kontrabasisten Tove Casén Nylander lägger lika stadiga som svängiga grunder, Filip Bagewitzs gitarrspel sträcker sig från intensivt och nästan rockigt till mjukt fingerplock, och Julia Schabbauer är en makalöst mångsidig trummis med ett enormt sväng och ett rejält röj på samma gång. Samtliga utom basisten spelar ett flertal solon, men istället står denna för en ösig dansshow i avslutningsnumret International solidarity.
För oss som är på plats råder det knappast någon tvivel om att Sveriges bästa vänstersväng är från Göteborg, och även om Cats and Dinosaurs gör fantastiska skivor så är de ännu bättre live.
Text & bild: Rasmus Klockljung
