Björn Ståbi, en av svensk folkmusiks mest tongivande spelmän genom tiderna, har avlidit vid 80 års ålder. Thomas Fahlander skriver om en man som trivdes bäst i samspelet med andra och vars frisyr blev ikonisk.
Eva Janson gick i mellanstadiet i Norsborgsskolan i Botkyrka och fick höra en konsert med Påhl Olle, Jonny Soling och Björn Ståbi. Hon spände fast fiolen på pakethållaren och cyklade dryga milen från Alby till Skärholmen och bad om lektioner. Efter några veckor tänkte hon att läraren nog borde få betalt och sträckte över sin månadspeng till Björn som bockade och tackade. Mötet med Björn Ståbi förändrade hennes liv.
Det finns knappast någon frisyr som blivit en så tydlig sinnebild för en musikstil som den som satt på Björn Ståbis huvud. ”Den är bra om man vill rita en karikatyr”, sa han insiktsfullt. Björn var utbildad konstnär och hade också fått en dos konstnärliga gener genom sin farmor vars halvbror var Anders Zorn.
Fadern Erik Ståbi var Orsakarl som flyttat ner till huvudstaden där han var med i Dalaföreningens spelmanslag. Dit tog han sin 12-årige son för att sättas i lära hos Rättviksspelmannen Börtas Hans. Björns uppgift blev att spela stämma åt Hans. Börtas Hans sålde skor i Solna, var välkammad och timid. Han slarvade inte med spelet utan var noga med varje ton och figur vilket också kännetecknar Björns spel. Hellre rätt än starkt.
Han flyttade med hustrun Viveka till Korskrogen i Hälsingland, rustade upp en stor gård som blev hemvist till barnen Anna, Jonas, Kari, Mejt, Kersti och Elin. Till det kom tillfälliga gäster och kursdeltagare som gick hans kurser.
Bredvid snickeriet på gården fanns den välordnade ateljén. I konsten skildrade han sin egen musikaliska värld där folkliv, dans och spelmän var hans motiv.
Hans lista på inspelningar startar 1967. Den blev lång. Tidvis gick han mellan inspelningsstudior i Stockholm som frilansande fiol och gav strängton till flera visartister. Parallellt fördjupande han kunskaperna i grafisk konst.
”När man spelar och trivs, då finns det ingen bättre plats på jorden”, sammanfattade han sitt liv som spelman. ”Och speciellt att spela ihop med andra.”
Hans mest framträdande spelkamrater var fiolspelmännen Pers Hans Olsson, Ole Hjorth och dragspelaren Bengan Janson som blev hans följeslagare efter flytten till Hälsingland.
Bengan Janson gifte sig förresten med Eva, den Eva som cyklade till Björn från Alby för att få lektioner i Skärholmen. Nu bor hon i Leksand, är ordförande i Dalarnas spelmansförbund och leder Leksands lilla spelmanslag med små spelmän som cyklar med fiolen till övningarna.
Thomas Fahlander
Fotnot: I Lira #3 2018 berättade Thomas Fahlander historien om när Björn Ståbi mötte Ole Hjorth.
