Hur funkar det egentligen att spela jazz på harpa? Skivaktuella Stina Hellberg Agback berättar om harpans plats inom jazzen.
Den 21 februari släppte hon trioskivan The standard is the standard, på vilken vi även hör kontrabasisten Filip Augustsson och trummisen Jon Fält.
– Harpan ligger någonstans mellan piano och gitarr musikaliskt. Jag har inspirerats av till exempel Bobo Stenson, Esbjörn Svensson och Bill Evans. Men Pat Metheny och gitarrtrior inspirerar mig också.
Stina Hellberg Agback är skolad både i klassisk harpa och senare även i jazz på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och Berklee College of Music i Boston. Hon menar att även harpans klassiska, orkestrala roll syns i hennes triomusik.
– Om Jon och Filip spelar något tillsammans i trion så kan jag lägga ett pling här och en flageolett där, precis så som Ravel och Debussy orkestrerade med harpa. Att harpan bara är de där detaljerna i musiken.
Vilken typ av jazzlåtar gör sig bäst på harpa tycker du?
– Just nu är jag helt såld på att spela ballader och det märks på nya skivan, även om verkligen inte alla låtarna på den är ballader. Ballader ger mig som harpist utrymme att använda mig av allt jag lärt mig hittills. Jag hinner med. Jag får ju jobba mycket med pedalerna ändå, men när jag spelar snabbare jazzlåtar och väldigt kromatisk musik så blir det nästan detsamma som att spela klassisk musik. Då finns det bara ett sätt att spela och det blir inte lika mycket utrymme för improvisation på harpan.
Som tonåring lyssnade Stina Hellberg Agback mycket på jazz och drömmen om att föra in harpan i jazzen hägrade.
– Jag gick i en musikklass i Uppsala och mina fjortonåriga kompisar tvivlade på att det gick att spela jazz på harpa, för det var ingen som hade hört det. Men en dag när vi gick till den lokala skivaffären, för det gjorde vi jämt, så satt Alice Coltranes skiva A monastic trio uppe på display. På omslaget sitter hon där med sin jättevackra konsertharpa. Jag hade inte med mig några pengar och fick panik, så där som bara en fjortonårig jazzharpist kan få. Men dagen efter när jag kom tillbaka för att köpa skivan med några hundralappar i väskan fanns den kvar! Det var jätteviktigt för mig att få bekräftat att det inte bara var i min fantasi man kunde spela jazz på harpa.
Nu är drömmen både bevisad och uppnådd.
– Jag är nöjd med väldigt mycket på nya skivan, men på låten There will never be another you lyfter Jon och Filip mig genom låten och jag kan spela den precis så som jag fantiserade om att den skulle spelas när jag var liten. När det bara var fantasier för mig hur det skulle låta att spela jazz på harpa.
Text: Sunniva Brynnel
Stina Hellberg Agback planerar att släppa hela fyra album i år: först ut är trioalbumet The standard is the standard, i maj väntar ett kvintettalbum med bandet Shinken Shobu och i höst väntas en duoskiva med violinisten Eva Lindal samt ett livealbum.
[ur Lira #1 2025]
