För några år sedan väcktes intresset för ljudsvag musik, eller lågdynamisk som han också säger, hos saxofonisten och kompositören Johan Jutterström. Under en solokonsert med trumpetaren Emil Strandberg, som jobbar mycket med just subtila och återhållsamma uttryck, fick han idén att sätta samman ett band med det ljudsvaga som bärande koncept.
– I början spelade vi allt från postbop till frijazz av Miles Davis, Wayne Shorter, Ornette Coleman och Sun Ra, fast ljudsvagt. Jag var intresserad av dels hur musiken skulle falla ut men också vad det skulle innebära för oss musiker och vårt ensemble- och samspel.
Hur påverkar det dig som musiker att spela svagt?
– Jag upplever en stor rikedom i det till synes lilla dynamiska spektrat och det uppstår en väldig nerv i tonbildningen, frasering och tonmaterial. Jag upplever också att jag hör mycket mer när ljudvolymen är låg, jag hör mer av mina medmusiker; mekaniken i flygeln kommer fram, luften som går genom blåsinstrumenten, inandningar, friktionen mellan fingrar och basens strängar.
– Sen upplever jag också att de som lyssnar blir mer närvarande. Om de rör sig eller hostar eller lyfter ett glas från bordet så blir det en del av ljudbilden. Alla i rummet tar liksom hand om musiken tillsammans. Musiken blir väldigt intim på ett varmt och mänskligt sätt.
På skivan Bells & Whistles, som ges ut av Found You Recordings, framförs ett specialskrivet stycke av Carla Bley, en av jazzens riktigt stora kompositörer.
– Vi kände oss förstås mycket hedrade när hon tackade ja till att göra det. När vi kontaktade henne presenterade vi också vårt konceptuella förhållande till dynamik och vi skickade inspelningar av ensemblen så att hon kunde höra hur vi spelade tillsammans. Hennes stycke Bells and whistles är både lyhört inför vår dynamik samtidigt som det utmanar den.
På vilket sätt?
– Bley hade kunnat skriva musik som stilistiskt lät mer som man kan anta att någon förväntar sig när man pratar om lågdynamisk musik, men Bells and whistles innehåller både grandiosa melodier och synkoperade tutti-blåsinpass över basriff. Jag tycker att stycket i någon bemärkelse går i god för att det verkligen finns en rikedom och möjligheter i att spela jazz ljudsvagt, just genom att utmana våra antaganden om hur det ska låta.
Sthlm Svaga består av Andreas Hiroui Larsson (trummor), Elsa Bergman (kontrabas), Gustav Rådström (saxofon), Johan Jutterström (saxofon), Linda Oláh (röst), Niklas Barnö (trumpet) och Rasmus Borg (piano).
Patrik Lindgren
PS. I morgon torsdag är det releasekonsert för Sthlm Svagas debutalbum Bells & Whistles på Fylkingen i Stockholm. Liras recension av skivan hittar du här!
