Fire Orchestra
Fasching, Stockholm 7 juni 2024
Brutal tyngd, rasande snabbt spräck, intensivt groove, extrem dynamik, enorm skönhet. Många artister uppnår sällan mer än något enstaka av detta, men i en konsert med Fire Orchestra återfinns alltsammans, inte sällan samtliga i en och samma låt.
Under ledning av Mats Gustafsson, som agerar dirigent, växlar bandets olika sektioner mellan melodier och ostinaton, växer och dämpas, ibland under flera minuters tid, andra gånger på ett ögonblick.
Kvällens repertoar utgörs av delar av fjolårets tvåtimmarsepos Echoes och sättningen är i stort sett densamma som hade livepremiär förra våren, med sjutton medlemmar varav tio blåsare.
Fundamentet är som alltid groovet, med Johan Berthlings elbas, Heiða Karine Jóhannesdóttirs tuba, David Sandströms och Blanche Lafuentes båda trumset och Juan Romeros congas, men som ofta byggs ut även av övriga musiker. Då och då tillkommer några, groovet växer, någon ny fras läggs till och får utvecklas medan basriffet nöter på. I en låt spelar basinstrumenten bara två snabba toner per takt men ändå svänger det något kopiöst, precis som i stort sett alla orkesterns låtar.
Detta att kompositionernas yttre ständigt förändras samtidigt som grunden stadigt ligger kvar är också ett klassiskt kännetecken för Fire Orchestra, och dynamiken dras till sin spets när vi på ett ögonblick kastas från ett ultrasnabbt, spräckigt trumpetsolo av Goran Kajfeš till att Alex Zethson på flygeln börjar smyga fram melodin i nästa låt, To gather it all. Once. Det är alldeles andlöst vackert.
David Sandströms bakgrund inom riktigt hård musik märks inte bara på hans keps med dödsmetall-giganterna Morbid Angels logga utan också när Refused-trummisen lägger ifrån sig trumstockarna och tar sig an sångmikrofonen i Lost eyes in dying hand. Efter kvällens största kaos där hela ensemblen samtidigt brötar loss i en fullständig kakafoni, för att på Gustafssons signal sluta helt tvärt, växer så en basgång fram. Liksom i övriga kompositioner mal låten på, repetitivt men dynamiskt och Sandströms röst stegras ytterst långsamt och mynnar till slut i kraftfulla avgrundsvrål.
Fire Orchestra har bytt skepnad för varje skiva de har gjort, med upplagor som skiftat från fjorton till över fyrtio medlemmar. Liksom tidigare sättningar bemästrar även denna orkesterns alla särdrag till fullo, från det känsliga lågmälda till de mäktiga riffen, den makalösa dynamiken, det magnifika svänget och de spräckiga soloavsnitten som alla medlemmar utom Berthling tar sig an. Det är, som alltid, oerhört imponerande.
Text & bild: Rasmus Klockljung
