Sångerskan Somis album Petite Afrique var en av 2017 års mest spännande jazzskivor. Den rörde sig ledigt mellan modern soul, afrikanska rötter och klassisk vokaljazz. Temat var de afrikanska kvarteren i Harlem, New York. Här publicerar vi den intervju med artisten vi gjorde till Lira #2 2017.
text: Kristin Ahlin
P etite Afrique är ett område i stadsdelen Harlem, New York. Här har många afrikanska immigranter bosatt sig och skaffat sig ett nytt liv i över fyra decennier. Sångerskan Somi bor bara några kvarter därifrån. Hon älskar den delen av staden så mycket att hon tillägnat den sin nya skiva. Den inte bara heter Petite Afrique utan lyfter även fram dess atmosfär i texterna, musiken, miljöljud och inspelade samtal med taxichaufförer.
– Eftersom jag själv har afrikanskt ursprung vill jag hedra mina föräldrar och deras kamp. Jag vill ge en röst till det afrikanska folket i USA och hedra alla migranter som kommit hit för att få ett bättre liv med sina familjer. Jag är verkligen hängiven ”storytelling”, och funderade hur jag på bästa sätt kunde förmedla min historia om Petite Afrique.
Somi har studerat antropologi och det är tydligt i hennes texter och musik. Hon berättar att Harlem under de senaste tio, femton åren förvandlats i en gentrifieringsprocess som gjort att många migranter inte längre har råd att bo kvar.
– Jag flyttade inte till Harlem enbart för dess artistiska och kulturella identitet utan också för att jag kände mig trygg här.
Somi besöker ofta stadsdelens afrikanska restauranger, hårsalonger och affärer men är rädd att detta håller på att försvinna. Genom sin skiva vill hon ta upp politiska frågor om gentrifiering och rasism till diskussion. När Somi skrev musiken och samlade in materialet till skivan kunde hon inte föreställa sig hur aktuellt temat på skivan skulle bli i det nuvarande politiska klimatet.
– Jag hoppas att min musik kan bidra till att skapa mer empati för de som upplevt att vara invandrare. Inte bara i USA utan överallt.
Studiofotografering med Somi i Brooklyn, New York. Bild: Robert Allen Mayer.
Albumet består av fjorton låtar och redan på det inledande spåret Disappearing Act I förflyttas vi som lyssnare direkt till Petite Afrique. En konversation på franska, tåget som rullar in på stationen, en kvinna som pratar om att göra nya flätor på 116th street, Petite Afriques huvudgata. I bakgrunden ligger en lunkande rytm och en stämningsfull gitarrmelodi. På Disappearing Act II hör vi senare Somi framföra en av sina dikter till samma musikbakgrund. Hon använder sig både av tal- och sångröst på skivan vilket förstärker hennes sätt att berätta sin historia.
Första singeln från skivan är kanske lite överraskande en radikal omtolkning av Stings gamla hit Englishman in New York.
– Jag älskar den låten! Men jag ville ändra texten till att i stället handla om att vara en afrikan i New York.
Somi berättar att låttexten handlar om hennes egna erfarenheter och om de taxichaufförer hon pratat med i Harlem. Hennes version, som går under namnet Alien, är helt annorlunda än originalet. En ballad med ett mer allvarsamt grepp i jämförelse med Stings mer komiska underton.
Vi pratar om fler av låtarna på skivan. En handlar om en Kadiatou, vilket visar sig vara Somis vackra och talangfulla vän. Somi berättar att Kadiatou gått igenom många svårigheter, och låten Kadiatou the beautiful är tänkt att påminna Kadiatou om hennes skönhet och kraft. Somi berättar också att hon inspirerats av en dröm om en hårfrisör som gör flätor på en salong i Petite Afrique. En hårfrisör som inte vet att hon är vacker och stark men att hon har alla dessa drömmar inom sig. Hon viskar sina drömmar in i flätorna, in i främlingarnas huvuden, nästan likt en bön. Det är det enda sättet för drömmarna att få se dagens ljus, annars förblir de fast inuti henne. Hon låter drömmarna leva vidare i håret på främlingarna och dessa i sin tur lever ut drömmarna åt henne.
Somi är född i Illinois men hennes föräldrar kommer från Uganda respektive Rwanda. Hon är präglad av den afrikanska diasporan med dess politiska och konstnärliga traditioner. Hon sjöng alltid när hon var liten och ofta tillsammans med sin mamma. Hon lyssnade oftast på afrikansk och klassisk musik.
Eftersom båda hennes föräldrar arbetade inom medicin såg hon inte möjligheten att kunna försörja sig som sångerska, den drömmen levde länge bara i hennes fantasi. I grundskolan uppträdde hon ofta i musikaler men det var först vid 21 års ålder som hon började att ta sånglektioner. Det öppnade upp något nytt och stort inom henne och hon hittade sångrösten i sin kropp. Sånglektionerna var så omvälvande att hon ofta brukade gråta.
Somi ser sig inte enbart som en jazzsångerska, hennes musik är en blandning av många olika influenser och erfarenheter. Att vara en afrikansk kvinna, född och uppvuxen i Illinois och nu New York. Förutom att turnera med sin nya skiva arbetar Somi just nu med en musikalisk pjäs om Miriam Makebas livshistoria. Pjäsen är en reflektion över Miriam Makebas liv men också ett sorgearbete efter Somis bortgångne far. Pjäsen heter Dreaming Zenzile, efter Zenzile Miriam Makeba som var den sydafrikanska världsstjärnans fullständiga namn. Pjäsen skall hedra Makebas livshistoria och drömmar men också stöpa hennes låtrepertoar i en tydligare jazzform. Somi spelar rollen som Miriam Makeba och pjäsen utspelar sig under en konsert.
– Jag hoppas att den kommer att ha premiär i slutet av 2018 och det ser jag verkligen fram emot!
Först publicerat i Lira #2 2017. Du vet väl att som prenumerant har du tillgång till hela arkivet digitalt? I dagsläget alla tidningar sedan 2008, men det kommer att byggas ut successivt. Alla tidningar sedan starten 1994 finns också att beställa som lösnummer.
