Toasaves

Dela den här recensionen:

Toasaves förenar det lokala med det globala och det nutida med det medeltida på ett synnerligen skickligt sätt. Redan ensemblens sättning visar det, med nio medlemmar från sex länder och en uppsjö instrument från många fler. Under ledning av oudspelaren Tristan Driessens kombinerar de sånger av folksångaren Wannes van de Velde från Antwerpen med melodier från Turkiet, Grekland och andra länder i öst. Raphael de Cock är en virtuos på säckpipor men det spelar han här bara i tre låtar. I stället tar han rollen som en mycket uttrycksfull sångare, med en stark och varm röst. 

Här finns också flera medeltidshits i riktigt snygga versioner, exempelvis Belicha istanpitta från 1300-talet där den ekvilibristiska melodin spelas på bland annat två flöjter, mungiga och fiddla. 

Bandets sättning varierar för varje låt, faktiskt är det bara i ett enda spår som alla nio medverkar. Spanska Miriam Encinas Lafitte är en multiinstrumentalist i ordets verkliga bemärkelse och spelar slagverk, flöjter, hackbräde och stråkinstrument. Hennes spel på den kurdiska ramtrumman daf är närmast rysningsframkallande i van de Veldes titelsång som sömlöst vävs samman med kraftfull stämsång i en refräng ur en afghansk sång. I samma låt möts även vevlira, afghansk rebab, grekisk lauta, indisk dilruba, turkisk saz och en medeltida trumma – och det låter helt självklart rätt. 

Zwerver är en timmes lika hypervirtuos som föränderlig musik av detta debuterande band, och är rent ljuvlig att lyssna på.