Divanhana

Dela den här recensionen:

Det finns en traditionell Balkan-musik som kallas sevdalinka (eller sevdah). Som alltid i den här delen av världen är det en kultur med långvarig blandning över mer eller mindre konstlade nationsgränser, som sorgligt fått många offer i förföljelser, övergrepp och krig. Kärnan i sevdah är den bosniska kulturen. Det är sånger med starka känslor och ofta dystert vemod, liksom i mycket nordisk folkmusik. 

Nästan bara kvinnor sjunger sevdalinka och i det här fallet heter hon Šejla Grgić (kallad ”Bosniens Adele”). Hon är lysande, och det är framför allt henne man lägger märke till i musiken. Men medmusikanterna är också professionella ända ut i accordion-fingertopparna. Själv är jag inte så glad över de enstaka glada, och ganska enkla, låtarna. Jag är mer glad över de sorgsna låtarna. De som dryper av melankoli. Man upplever det väldigt starkt utan att förstå texterna. Jag uppfattar sorg, längtan, nästan kåthet. Ja, sån fantasi har jag. Lyssna själv. Det är den senaste plattan av Divanhana, det finns fem tidigare. Mycket bra.