Iris Bergcrantz

Dela den här recensionen:

Young dreams från den så hyllade, Malmöbaserade jazzsångerskan Iris Bergcrantz rymmer åtta spår. Drömlika stämningar i en mix av egenkomponerat material och lånat dito. Iris Bergcrantz har skrivit och arrangerat för jazzkvartett och stråkkvartett, och att detta fungerar utmärkt även på scen fick undertecknad nyligen uppleva på anrika jazzklubben Fasching i Stockholm.

Iris Bergcrantz äger en exceptionellt fin sångröst, folkmusikaliskt klangrik och vacker. Att folkmusiken ligger nära hjärtat visar inte minst den ytterst avskalade versionen av Vi sålde våra hemman, och den där klangen ryms ju även i Olle Adolphsons visa Nu har jag fått den jag vill ha. En sång som verkligen passar Iris Bergcrantz. Finlandssvenska folksången Kling klang, klockan slår liknar inte längre någon barnvisa, mer som något Lena Willemark skulle kunna spela in.

”Sakrala melodier” tycker Iris Bergcrantz själv om musiken på Young dreams. Det fungerar rätt bra som beskrivning. Ibland känns det nästan som filmmusik. Ofta är det intimt och lugnt i tempo, men det låter stora konserthusscener emellanåt. Detta gäller främst låten Hur kan jag säga, som avslutar skivan med symfoniorkester, och där pappa Anders Bergcrantz hjälper till med trumpetspel.

Mamma är pianisten Anna-Lena Laurin, farfar var jazzpianisten Sven Ingmar ”Skägget” Bergcrantz, men Iris Bergcrantz står utmärkt på egna ben. Hon har utvecklats enormt sedan debutalbumet Different universe, som släpptes för hela fem år sedan. Det känns som att hon kan gå riktigt långt, om de unga drömmarna bara bereds utrymme att bli sanna.