Gillian Welch & David Rawlings

Dela den här recensionen:

Det har gått fyra år sedan tornadon som drog in över västra och mellersta Tennessee tog 25 liv och skadade 300 samt orsakade enorm materiell förödelse. Även musiklivet i Nashville drabbades när livescenen Basement East lades i spillror. Samma öde höll Gillian Welch och David Rawlings studio Woodland på att drabbas av. Paret lyckades rädda gamla demotejper och outgivna låtar, en dold skatt vilka materialiserades i de tre volymerna av The lost songs. 

I samband med den första av dessa plattor gav Welch och Rawlings också ut coverskivan All the good times under gemensamt namn. Nu kommer den första plattan med nya originallåtar sedan Gillian Welch-plattan The harrow and the harvest 2011 och David Rawlings Poor David’s almanack 2017. Woodland ges ut under delad flagg som en hyllning till studion.

Gillian Welch och David Rawlings har skapat en egen nisch i american primitive, som en blandning av old time, bluegrass, country, blues, pop och rock med parets säregna stämsång, Rawlings djärva, millimeter-skeva gitarrarbete och Welchs sorgdränkta, bitterljuva solostämma och kongeniala banjospel. 

På Woodland får vi hela spektrumet där inledande
Empty trainload of sky med både pedal steel och Hammond-orgel hade kunnat ligga på Welchs skiva Time. Den liksom den skira The bell and the birds och The day the Mississippi died är tillsammans med fina valsen Here stands a woman några av skivans höjdpunkter. Gillian Welshs röst har djupnat, samspelet tvinnats än tätare. Woodland är en länge emotsedd återkomst som uppfyller i stort sett alla drömmar om den. Ett par strykningar hade frilagt det mästerverk som här ligger förborgat.