Juhani Silvola

Dela den här recensionen:

Jag ber om ursäkt på förhand för den namedropping som sker i denna recension. Det görs för att förklara den komplexa musik som Silvola har skapat.

Initialt gjorde denna skiva, av den i Norge boende finländaren, mig lite förbryllad. Förbryllad för att musiken på ett sätt är väldigt naiv, på ett annat sätt högst konstnärlig. Men, säger säkert någon, det behöver inte vara en motsats; och inte heller förbryllande. Nej, det är så sant. 

Silvola har med tingestar och elektronik preparerat sin akustiska gitarr. Det låter som en blandning mellan (och hommage till) John Cage, Keith Rowe och Fred Frith. 

Angående titeln behövde jag slå upp ordet ”roundelay”. Och när jag fann betydelsen så förstod jag helheten av musik och titel. Wolf hour roundelay blir ungefär ”en kort återkommande fras i vargtimmen”. Ja, så här kan musik i ens tankar och (mar-)drömmar låta i vargtimmen. 

Med denna inblick i Silvolas nattliga tankar och drömmar, är det spännande att ta sig an denna skiva. Våga dras med i denna experimentella gitarrmusik av hög konstnärlighet!