Sinikka Langeland

Dela den här recensionen:

Skira klanger från kantelen inleder innan övriga instrument kommer igång och Sinikka Langeland börjar sjunga. Med en gång öppnas en fullödig och magisk musikalisk värld, som är synnerligen berikande. 

Lite känns det som att hon tillhör en norsk tradition med föregångare som Radka Toneff och Agnes Buen Garnås, och med klar stämma och hudnära närvaro lyfter hon musiken till ett existentiell berikande plan.

På Wind and sun korsbefruktar jazz och folkmusik varandra och nog är det något förhöjt över musiken som möter lyssnaren. Sångerskan har skrivit musiken till texter av Jon Fosse. Hon spelar själv kantele och har med sig Mathias Eick på trumpet, Trygve Seim på saxofon, Mats Eilertsen på kontrabas och Thomas Strønen på trummor.

En samspelt kvintett som skulpterar varje låt i passande arrangemang, mjukt spelat utan att för den skull tappa i uttrycksfullhet. Blåsarna ges en hel del soloutrymme, som båda förvaltar med den äran. En hel del vemodiga stämningar som passar så väl till löven som gulnar utanför fönstret. Så har Sinikka Langeland spelat in ännu ett angeläget album.