Peter Tegnér

Dela den här recensionen:

Gitarristen Peter Tegnér släpper här sitt femte album där han även spelar mandolin och bas. Med sig har Tegnér en rad medmusikanter på slagverk, pukor, kör, klarinett, duduk (den armeniska träflöjten), vevlira, klockspel, orgel och syntar.

Tegnér tar med lyssnaren på resa in i ett mystiskt och drömlikt landskap med hjälp av elva mäktiga, instrumentala låtar. Tonen är storslagen, symfonisk. Jag kan inte tänka mig annat än att Tegnér lyssnat mycket på (tidiga) Mike Oldfield och vägletts av denne gitarrfantoms så typiska och unika brygd av folk, ambient och progressiv-psykedelisk rock som ibland tassar farligt nära new age. 

Jag tycker dock att Tegnér håller sina låtar i ett strängt grepp vilket ger dem en melodiös stringens. Det hela blir en högst njutbar och medryckande upplevelse. Titellåten Who am I är en höjdare. Och att ha Mike Oldfield som förebild är verkligen inte fy skam.