West of Eden

Dela den här recensionen:

Det känns som att West of Eden är en institution inom vispop med irländsk ton. De är en svensk stolthet i genren, med publik i många länder efter decennier av turnerande. Här hemma växte de några grader i svenskarnas medvetande för några år sedan med moderna och självklara tolkningar av Evert Taubes sångskatt. Många har tolkat Taube, men West of Eden med sina keltiskt saltstänkta arr gjorde det roligare än alla andra.

Låtarna på nya skivsläppet Whitechapel kommer inte med några stora överraskningar. Det är folkpop, folkrock, vispop, keltiskt, brittiskt med drag av skillingtryck. Pålitligt och med all säkerhet populärt hos publiken. Man känner deras äkta och smittsamma kärlek till den här musiken och kulturarvet. Musik och texter har bandmedlemmarna till största delen skrivit själva. Det är mycket kompetent. Intressanta texter om fattigdom, våldsbrott och utsatthet i 1800-talets London. Mest akustiskt med gitarrer, fiol, banjo, tin whistle, dragspel, bas, men stundtals med brass och lite tuff elgitarr. Huvudsakliga låtskrivarna Jenny och Martin Schaub sjunger också mest. Martins fina frasering gillar jag särskilt.

West of Eden gör allt bra. De är utan tvekan Sverige-etta i branschen. Tummen upp!