Björn Peter Thisell

Dela den här recensionen:

Intim och inkännande musik från solodebuterande Björn Peter Thisell, som tidigare hörts under det talande bandnamnet Thisell, på skivor med sparsmakade titlar som I och II. Skivor som åtföljts av kuskande runt om på Europas (och Asiens) mindre scener. Så det där med solodebut är en sanning med modifikation.

Sparsmakat, skrev jag visst. Så är fallet även på den regelrätta solodebuten. Sparsmakade, lågmälda låtar med lika mycket ”modern” americana som nordamerikansk folkmusik. Neil Young, Courtney Marie Andrews, Townes Van Zandt och Leonard Cohen har Hässleholmssonen själv nämnt som stora influenser, och jo, där någonstans rör det sig. Men med en egen touch. Thisell förefaller skivan igenom ärlig i sitt uppsåt; han förmedlar en förtrolig framtoning som drar in mig i lyssnandet. Det hela blir nästan lite drömskt emellanåt.

Avskalat och chosefritt sjunger Bjärnumbon sina låtar till lika avskalad och chosefri instrumentering. Livet fortgår i låtar och deras texter, och när skivan slutat snurra tänker jag att livet är lite bättre än innan.

Pålitliga lilla skivetiketten Ella Ruth Institutet har gjort det igen, och efter en inledande Kickstarter-kampanj släpps faktiskt skivan även på det inom den här musikvärlden ansedda nederländska skivbolaget CRS (Continental Record Services).