Isak Eriksson & Magdalena Eriksson

Dela den här recensionen:

Detta handlar om bonden och spelmannen Valfrid Rönnlund, 1872 – 1957, från Rö i Ångermanland, en dokumentation och tolkning av låtarna han traderade, hans spelstil och om de spelmän som han mötte. Musikaliska bilder och berättelser från dessa otaliga tillfällen med mycket folk, men här ryms även mer vardagsnära arbets-visor och tidstypiska korta musikaliska kommentarer.

Valfrid Rönnlund var en kraftfull och dominant person som levde nära det osynliga småfolket, med viss kontakt med högre makter och ofta anlitad att ställa blod när någon hade en blödning som inte slutade. Han blev själv fri från en förlamning med hjälp av trollgubben i Högsjöfjället.

Valfrid Rönnlund var en tänkande och medveten bärare av folkmusiken, han förde traditioner vidare och tillsammans med äldre spelmän tillförde han sina egna, personliga tolkningar. Sonen Erik övertog spelmanssysslan, Valfrids barnbarn och barnbarnsbarn spelar än och för ett kulturarv vidare och utvecklar det.

Två riksspelmän har här tagit sig an Valfrid Rönnlunds musik: Isak Eriksson från Säbrå utanför Härnösand och Magdalena Eriksson från Gottne utanför Örnsköldsvik. De gör det med stor energi och äkta känsla; ett intensivt käll-arbete har blottlagt delar av Valfrid Rönnlunds musik, de har studerat notsamlingar, tagit del av muntliga berättelser och gjort intervjuer med släktingar.

Ett stort och gediget forskningsarbete, som förtjänar en fortsättning – jag hoppas de får stöd från Kulturrådet så där en fem år framåt. Det är en musikalisk skatt, ett kulturarv som förtjänar den största uppmärksamhet.

Med musiken följer goda fakta kring personer, miljöer och kommentarer till varje spår, extra hör- och läsvärda är Valfrid Rönnlunds polskor, särskilt Sparve lille.

Magdalena Eriksson och Isak Eriksson visar upp en teknisk briljans och spelar med en utsökt intuitiv känsla för skilda stämningar och olika tillfällen.