Solju

Dela den här recensionen:

Sápmi-finska duon Solju består av jojk-profilen Ulla Pirttijärvi och hennes dotter Hildá Länsman. Den senare även verksam i konstellationer som Vildá och Gájanas. De kommer från renskötarsläkt i Utsjoki (Ohcejohka på samiska).

Debutalbumet Ođđa Áigodat (”Nya tider”) släpptes 2018 och nådde höga placeringar på både World Music Charts och Transglobal World Music Chart. De fick också två nomineringar varav ett pris (Folk music creator of the year) på finska Etnogaala 2019. Välförtjänt, för duons rötter i traditionell samisk sång och jojk uppdateras på ett lika smakfullt som kraftfullt vis i moderniserad ljudskrud. En ljudbild som är gnistrande klar och (ursäkta uttrycket) ren.

Musiken på uppföljande albumet Uvjamuohta (”Pudersnö”) bjuder in till en atmosfärisk resa upp till nordligare breddgrader. Det traditionella samelivet präglar uttrycket, mytologin tillåts leva vidare, och ljuden i musiken speglar detta på ett träffande vis. Den ljuder ur högtalarna likt ett viddernas språk. Stråkar förtätar musiken på ett kongenialt sätt, och elektroniken som skorrar i Borggaid Čáđa skänker extra stämning, strax innan mor och dotter drar i gång med kraftig sång som inte går att motstå. Vilken låt!

Inledande Oassi mus (”En del av mig” – och då INTE Wizex-dängan) är en annan majestätisk sak, men nu på ett vis som skulle kunna göra Solju till ett överraskande men givande inslag på nästa Ullevikonsert av Herr Hellström. Oabbá (”Syster”) torde kunna tilltala fans av Björk eller Stina Nordenstam, utan att egentligen låta jättemycket som någondera. Mot slutet av skivan finns några spår där gitarrspelet påminner om västafrikansk musik.

Soljus jojkbaserade musik är förnyad, men lämnar aldrig värdkroppen, eller Ædnan, för att tala gammal nordsamiska. Landet, marken och jorden står kvar, lever vidare. Same, but different.