Lumen Drones

Dela den här recensionen:

Lumen Drones första album släpptes på ECM och var en udda fågel på Manfred Eichers skivbolag. Inte för att hardangerviolinisten Nils Økland är med i bandet, han har en lång historia med ECM, utan på grund av musiken som mer är experimentrock än något annat. De övriga två medlemmarna Per Steinar Lie (gitarrer) och Ørjan Haaland (trummor) är till vardags medlemmar i rockbandet The Low Frequency in Stereo.

The Dirty Three, som har samma sättning, är en självklar referens, där medlemmarna spelar som i symbios, men där violinisten, Warren Ellis, är fixstjärnan och den självklara ledaren. Det finns en liknande aura i det här bandet, men utan den magiska dynamiken. Nils Økland är en fantastisk musiker, det är han som sticker ut, som är navet. Han har en helt egen ton och kan både trolla fram vackra melodier och hacka fram blixtrande elektricitet med fiolen.

Det är inte dåligt på något sätt, jag hade gärna sett dem live, men gitarren och trummorna blir bifigurer. Det gäller även på spår som Avalanche in A Minor – med mullrande gitarrmoln – och Droneslag som lägger sig nära postrock och ett band som Sonic Youth. Det är Nils Økland jag hela tiden väntar på. Vad de andra sysslar med är inte särskilt intressant.