Björn Gardner

Dela den här recensionen:

Inledningsspåret Om berg och dalar har samma smått psykedeliska kvaliteter som Dungen när dessa är som bäst. Svensk folkmusik i organisk fasförskjutning. Så fruktansvärt bra!

Så startar detta pandemiinspelade album, vars tillblivelse påbörjades redan 2020, tidpunkten då världen plötsligt förändrades. Passande nog förvandlas världen så smått även vid lyssning av Tre sultna mågar. Musiken har transformativa egenskaper som poppar upp som svampar ur folkmusikmyllan ju längre in i skivan vi kommer. Träd, gräs och stenar in the Gardner of delights …

Det dronar på i Björn Gardners vildvuxna folkmusikträdgård så att jag blir helt ställd. Så här överraskad har jag inte blivit av en skiva på länge. Inte sedan förra veckan, eller om det var veckan innan, eller veckan innan, eller veckan innan, eller …

Björn Gardner har berättat att musiken är baserad på svensk och norsk traditionssång. Han nämner Ingebjørg Liestøl från Åseral och Lena Larsson från Bohuslän som starka inspiratörer till denna starka, nordiskt klingande, syrade folkrockskiva som landar mittemellan Falun, Urkult, Koloni GBG, Stallet och Bar Brooklyn. Fast låten The three suitors – med sång som växlar mellan engelska och svenska utan att det känns awkward – låter både brittisk folk och Mark Kozelek, på en och samma mammas manna.

En urkraft far igenom all musik på albumet. Det känns inte tillrättalagt alls. Rötterna i ett examensarbete på Kungliga Musikhögskolan behöver inte ens kännas till. Musiken bara finns, kommunicerar.

Med sig på trippen har Gardner gäster som Erland Westerström, Moussa Fadera, Mikael Marin och Sofia Sandén. Deras pålägg tycks ha snabblagrats för redan vid en första servering präglas musiken av en mognad som känns tidlös. Att musikerna har gjort sina insaster på distans märks knappast. Musiken känns bara autentisk, här och nu, då och sedan.