Lucian Ban, Mat Maneri

Dela den här recensionen:

Den initierade vet att ungerske kompositören Bela Bartók var en pionjär som etnografiskt inriktad musikvetare. Han ska under 1920-talet ha spelat in hundratals traditionella visor och folkmusik ute i Balkans, Rumäniens och Ungerns landsbygd – med en Edison-fonograf. 

Rumänske pianisten Lucian Ban, sedan länge baserad i New York, är väletablerad inom samtida jazz och har släppt en drös skivor, och återkommer för tredje gången till den folkmusik Bartók dokumenterade och som även är den folkmusik han själv är uppväxt med. 

Ihop med rutinerade jazzviolinisten Mat Maneri har Ban utgått från och fritt improviserat sig fram över ett antal transkriptioner ur Bartóks arkiverade inspelningar. Resultatet är ett album för den som vill dra sig tillbaka och meditera över tillvaron i en nästan magisk anda. Alla åtta låtar trevar, smyger sig fram, ibland utan att finna sitt ledmotiv riktigt utan far helt enkelt fram som en sökande musikalisk ström av de tätt sammanflätade pianot och altviolinen. 

I sin helhet är albumet måhända inte helt lätt att ta till sig, vissa låtar känns lite ofärdiga, men vackert och välspelat är det. Harvest moon ballad är det starkaste spåret där Ban och Maneri verkligen bottnar i och ger Bartóks grundarbete en vidunderligt skön musikskrud.