Hoven Droven

Dela den här recensionen:

Hela tio år har gått sedan Hoven Drovens senaste studioalbum, men nu är Sveriges tyngsta folkrockband till slut tillbaka med en ny skiva. Inledningslåten Amerikalinien tycks vara förhållandevis lugn, men så plötsligt brakar ett blytungt metalparti igång. Fiol- och trumintrot i andraspåret Sprackarull’n låter som bara Hoven Droven gör, och Evertsberg (en brudmarsch som är en av blott tre traditionella låtar på plattan, albumtiteln till trots) är två och en halv minut av totalt ös, komplett med ett trumsolo av Björn Höglund.
Den här inledningen på skivan visar att Hoven Droven är lika röjiga som någonsin, men på Trad finns också flera betydligt stillsammare låtar. Jensine, en av fiolspelaren Kjell-Erik Erikssons sju kompositioner är oerhört vacker, liksom Jens Coméns långsamma Polska från Hallonbergen.
Efter det långa skivuppehållet är Trad en mycket välkommen återkomst, och låtar som schottisarna Spoven och den nämnda Sprackarull’n visar att den där Hoven Droven-karaktären som känns igen från första sekunden finns kvar och är i högform.