Hacke Björksten, Ulf Johansson Werre, Hans Backenroth

Dela den här recensionen:

Kan man leva på gamla meriter? Om så vore fallet skulle musikerna bakom det här albumet kunna leva gott. Men det är inte deras samlade produktion som ska bedömas här, det är förstås deras insatser på den här specifika inspelningen. Men först några ord om repertoaren. Den består inte oväntat till största delen av standards: klassiker som Yesterdays och What is this thing called love blandas med Oscar Pettifords Tricotism samt ett par egna kompositioner. Oväntade är dock de tre klassiska styckena, bland dessa Bachs Badinerie. Bortsett från det faktum att vi på två av dessa spår får ta del av saxofonisten Hacke Björkstens kusliga förmåga att imitera en cello, hade de utan men för helheten kunnat utelämnas. Detsamma ska dock inte sägas om resten av albumet, för oavsett gamla meriter fortsätter Hacke Björksten, vid inspelningen av den här skivan nästan 80 fyllda, att leverera. Och vi väntar oss förstås inget mindre av Ulf Johansson Werre och Hans Backenroth.