Emil Strandberg

Dela den här recensionen:

Mjukt och försiktigt och med stor frihet tar sig kvintetten an det musikaliska materialet, i huvudsak från Emil Strandbergs penna. Det mesta andas femtiotal med melodiösa flöden, någon gång lite radikalare, typ Ornette Coleman som i början av Ta-di-da-di-da. Spelet landar i nutiden även om de leker med olika schabloner. En lyhörd grupp med ett spel som klingar välbekant. 

Förutom Emil Strandberg på trumpet, piccolatrumpet och kompositioner hör vi Kasper Agnas gitarr, Mauritz Agnas cello, Pär-Ola Landin basfiol och Andreas Hiroui Larsson trummor (och medkompositör på trumpet-trumstycket Intermezzo). Trumpeten tar oftast ledningen, och de övriga samlas runt och förhåller sig till den.

Vi bjuds omväxlande stycken. Variationer för kvintett drar åt nutida konstmusik, Fantasi i Ass-dur skumpsvänger lustfyllt. Alla får ta plats, mest plats för trumpeten och gitarren. Låten Tyngd skulle kunna platsa som en tribut till den sene Louis Armstrong.