Stephan Micus

Dela den här recensionen:

Den outtröttlige Stephan Micus är aktuell med en ny cd, hans 26:e på ECM! Jag har nog hört majoriteten av dessa och imponeras ständigt av Micus upptäckarglädje vad gäller klanger och instrument från alla delar och hörn av världen. Det mest överraskande är ofta hur han lyckas para ihop instrument och klanger från olika, ej besläktade musiktraditioner och därigenom skapa nya ljudbilder som han utforskar med stor energi. Här är det bland annat den kinesiska långhalslutan sattar som samverkar med Borneos gitarrmotsvarighet sapeh, indiska (sikhiska) dilruba som är en släkting till sitaren eller veena-instrumenten och slutligen tiple, ett tio till tolv-strängat gitarrliknande instrument från Colombia. 

På en del spår är det som att Micus letar sig fram på instrumenten, men det är också i många kulturer en tradition med en inledande långsammare start på en konsert där det sedan kan gå undan när man blivit varm i kläderna. På några av spåren dubblerar Micus sig själv på samma instrument så att det skapas en stark ljudmatta vilket ofta också blir nyskapande i sig. För traditionell är Stephan Micus musik aldrig!