Oumou Sangaré

Dela den här recensionen:

Så. Fruktansvärt. Bra. Oumou Sangaré levererar en helt igenom underskön skiva; hennes första på fem år. Den maliska superstjärnan och feministikonen har en röst som få klår. När du parar den med så här väl avvägda arrangemang och starka låtar är det omöjligt att stå emot.

Även om jag inte förstår ett ord Oumou Sangaré sjunger så förstår jag. Ändå. Sådan är den, musikens kraft.

Hon sjunger om traditioner, om fattigdom, om förhållanden, om kvinnors rättigheter. Har jag läst. Och det litar jag på. För Oumou Sangaré har gjort ett urstarkt album som inte tar någon hänsyn till marknadskrafter eller anpassning. Det låter inte tyngt av några krav, förutom artistens egen, högt satta konstnärliga ribba. Musiken är traditionell och tidlös, modern och modig. Allt på en och samma gång.

Det kanske inte låter så svårt, men det är det. Det gäller bara att släppa lös fantasin och kreativiteten. Och det gör Malis mesta musikmästarinna här.

Om Beyoncé blev ”crazy in love”, inspirerades och samplade henne till Lion king för tre år sedan så har hon all anledning att göra det igen. ”Say my name”, indeed! Att det finns element av folk, blues och rock här är bortom kommentarer; det är knappt något som ens registrerar på mätaren. Det här är helt enkelt Oumou Sangaré och det är hon som är Lejondrottningen.