Triakel

Dela den här recensionen:

Hur många gånger har jag inte hört Emma Härdelin sjunga Tusen tankar, Thyra Karlssons (1912-2001) innerliga skildring av ett brustet hjärta? Folkmusiktrion Triakel tolkade den redan på sin minst sagt utmärkta debut. Nu ägnas hela deras femte album åt att hylla och tolka Karlssons låtskatt och återigen ges Tusen tankar ut i en visserligen snudd på identisk, men fortfarande bländande vacker version. Dronetonerna på tramporgeln och Härdelins närmast sakrala ton i rösten behandlar varje takt och stavelse med omsorg.
Triakel visar sin musikaliska spänst inte minst genom sättet de bemästrar såväl det fartfyllda som det avskalade. Den galant dansanta Skomakarvisa är kanske bästa exemplet på det förstnämnda, men även de stötiga bastonerna i Amerikaresan är strålande medryckande.
Trion, försedd med två fioler och en tramporgel, begränsas på intet sätt av sin fåtaliga besättning. Violinisten och sångerskan Emma Härdelin har alltsedan tiden i nyfolkkonstellationen Garmarna haft ett karaktäristiskt tillbakahållet lugn i rösten, men hittar ändå både nerv och tyngd. Så har de också haft en utmärkt låtsamling att välja ur.
Karlsson bevisar i sin tur sin finess som kompositör genom det otvungna sättet hon förflyttar tematiken från det gravallvarliga till det humoristiska samt låter olika känslolägen korsbefrukta varandra. Hennes sånger bottnar förlösande ofta i en slags feministisk självständighetsförklaring som ofta tar – ibland självvalt, ibland med anledning av obesvarad kärlek – avstånd från det konventionella familjelivet. Det är rappt, det är enkelt och det är på många sätt före sin tid. Det är därför synd att den egensinniga visdiktaren aldrig själv fick skivdebutera, men ett hundratal arkivinspelningar finns bevarade som Triakel botaniserat ur.
Drygt trettio av dessa, alla ur Svenskt visarkivs folkmusikarkiv, ges nu även välförtjänt ut av Caprice på en trevlig samling (med titeln Sångarporträtt) där Thyra Karlsson med sparsmakad instrumentering eller helt utan ackompanjemang sjunger sina visor. En värdig sammanställning även om jag saknar Triakels arrangemang.