Maya de Vitry

Dela den här recensionen:

När multiinstrumentalisten Maya de Vitry släpper sitt fjärde soloalbum handlar det om att stanna upp i nuet och fundera över tillvaron i allmänhet och relationer i synnerhet. I tio låtar – sju egenskrivna och tre med respektive låtskrivarkollega Phoebe Hunt, Caitlin Canty och Oliver Wood – sjunger hon bland annat om att hon önskar att hon hade något mer än ord att ge, att hon verkligen försökte och att hon skulle stannat om hon kunnat, att hon behöver mindre snack om det förflutna och mindre oro över framtiden. 

Det är å ena sidan vardagsnära och allmängiltiga funderingar som är lätta att identifiera sig med, å andra sidan inget som på allvar bränner till. Som om hon inte lyckas eller vågar gräva riktigt på djupet. Lite samma sak är det med musiken. Det är en snygg och välproducerad legering av country, folk, rock och pop. Det är välkomponerade låtar och intelligenta arrangemang, allt framfört av de Vitry på diverse instrument tillsammans med Ethan Jodziewicz på allehanda basar, Dominic Billett på trummor, Anthony da Costa på elgitarr och Alex Wilder på klaviaturer. Maya de Vitrys polerade alt kompletteras dessutom utmärkt av Phoebe Hunts fina stämsång. 

En stabil uppställning med andra ord, trots det saknas den där riktiga nerven och The only moment har svårt att riktigt engagera och beröra.