Kim Myhr

Dela den här recensionen:

Norrmannen Kim Myhr är tillbaka med uppföljaren till sitt hyllade album You I me från 2017. Om den skivan var väldigt minimalistisk i sitt tonspråk så är detta album lite av motsatsen. Myhr har valt att fördubbla antalet musiker i sin ensemble och det märks. Dessutom har han plockat in nya instrument, bland annat trummaskiner, syntar och olika orglar. Just orgelsoundet är något man slås av och, som Myhr själv beskriver det, så blev inte orgeln det subtila tillskott han trodde utan ett riktigt lysande in-your-face-sound. Lyssna så kommer ni förstå. 

Skivan består av sju låtar och samtliga dessa är mer melodibaserade än föregående skivas två låtar. Det repetitiva soundet finns närvarande hela tiden. Som många andra artisters alster de senaste åren kom även denna skiva till under pandemin och Myhr har jobbat med sina medmusiker en och en. Detta har enligt honom själv påverkat helhetssoundet då det skapats nästan som en hallucination. Han beskriver Sympathetic magic som en dröm i en dröm. Liksom förra skivan är den inte ett direkt album. Det tar tid att lyssna in sig men ger man skivan lite tid så vecklas helheten ut fint. En bra skiva med intressant musik helt enkelt.