Caleb Caudle

Dela den här recensionen:

Det sjuder av liv på Caleb Caudles sjätte album. Det är insekter som surrar, det är Diane som vill gå ut och dricka med vänner varje kväll och det är Harold Lee och Gerry Ann som dansar ända tills livsljuset börjar mattas. Det är en samling sånger om saker som håller en vaken om natten, om den där långa timmen precis innan gryningen. Om det som kryper i buskarna och det som kryper i kroppen. Det är personligt om livets utmaningar, om demonerna och skammen, men också om naturens märkliga mirakel och det ändlösa sökandet efter sinnesfrid. 

Caleb Caudle besitter en sällsam förmåga att fånga upp detaljer och expandera dem till berörande berättelser, ett slags kärleksförklaringar till den bristfälliga mänskligheten. Han lyckas dessutom förmedla dem med hjälp av musik som känns på samma gång välbekant och tidlös som lustfylld och nyfiken. Kort sagt: det är suggestivt, skitigt och rejält svängigt.

Kanske ska en stor del av Sweet critters känsla och ljudbild tillskrivas producenterna och Alabamasönerna Ben Tanner och John Paul White (från The Civil Wars) där den sistnämnde enligt Caudle själv utmanat honom att röra sig utanför sin bekvämlighetszon. Men även musikerna sätter färg på låtarna med imponerande färdigheter. Inte minst Karl Zerfas (bas) och Carter Giegerich (dobro, mandolin), som turnerat tillsammans med Caudle de senaste åren, bidrar med nödvändig stabilitet och känslofyllda solon. Dessutom medverkar Aoife O’Donovan och Allison Russell med fina sånginsatser. Sweet critters må avhandla några av livets skuggpartier, men precis som gryningsljuset ger liv åt landskapet bidrar Caleb Caudles kreativitet och spelglädje till att göra tillvaron aningen mer färgglad.