Leyla McCalla

Dela den här recensionen:

Multiinstrumentalisten Leyla McCalla har aldrig gjort enkel musik. Det är kompositioner och texter som kräver uppmärksamhet och ansträngning av lyssnaren, men som i gengäld växer och blir starkare över tid. Sun without the heat, hennes femte soloalbum, utgör inget undantag. Med inspiration från svarta feministiska afrofuturistiska tänkare och författare som Octavia Butler, Alexis Paulin Gumbs och Adrienne Maree Brown utforskar McCalla låtskrivandet som ett sätt att hitta tro och lycka mitt i livets oro och lidande. Det är sånger som rymmer det personliga och det universella, både sorg och glädje, som uppmanar till personlig förvandling för att nå befrielse och rättvisa – för att gå från mörker till ljus. 

I titellåten hörs ord från den svarte politikerns Frederick Douglass tal från 1857 inför vita abolitionister – sex år innan slaveriet avskaffades – om att det krävs arbete för att uppnå en bättre värld: ”You want the crops without the plow / You want the rain without the thunder / You want the ocean without the roar of its waters / Can’t have the sun without the heat”.

McCalla för fram sitt budskap med spelskicklighet och uppfriskande variation. Hon blandar influenser från sina haitiska rötter med musik från karibiska, latinamerikanska och afrikanska traditioner: zydeco, blues, tropicalismo, folk och jazz. Det är en vital och kraftfull uppvisning, med mer lekfullhet och glädje jämfört med tidigare album. Men framför allt fortsätter albumet att befästa Leyla McCallas plats som en av de mest intressanta amerikanska artisterna för tillfället, som på ett beundransvärt sätt använder sin kreativitet för att mana till social rättvisa. Och det är lätt att stämma in med sista låtens hoppfulla budskap: ”I want to believe / In a world I can not see / I want to believe / In a world I have been given”.