Margo Price

Dela den här recensionen:

Det har gått åtta år sedan Margo Price debuterade med Midwest farmer’s daughter. Åtta år som innehållit en mandatperiod med Trump, corona-pandemin, stormningen av senaten och Rysslands attack på Ukraina. 

Åtta år som också förändrat livet totalt för trumslagaren och singer-songwritern Margo Price. Från utblottad till stadd i kassa. Från att ha lett East Nashvilles hetaste bar-band till en av den samtida alternativa countryns största namn. Hos Price brann det en Loretta Lynn-eld. Hon och maken stampade på vigselringarna, åkte till Memphis och la stålar på debuten som blev ett av 2015 års allra bästa. 

2023 års Strays ekar av något som gått förlorat. Price skarpa berättande har en ny dimension som känns kuslig och ödesmättad. 

”When I woke up this morning, something wasn’t right / If the truth amounts to nothing, Guess we lost the fight”, sjunger hon på Hell in the heartland, en låt som har större implikationer än en kraschad relation. “In my heart there’s a hole, Twice the size of God.” En annan blytung bild. 

Den honkytonk-mättade pedal steel-drivna countryn från debuten har också stegvis gått mot ett större sound som understundom för tankarna till Neko Cases 1990-tal. Mike Campbell från Tom Pettys The Heartbreakers bidrar med rockboots på Light me up och Lucinda Williams favorit Sharon Van Etten körar på poppiga Radio.

Men Margo-fingret mot en obegriplig omvärld i I have been to the mountain och Change of heart är i Lucinda-klass. Avslutande Lydia om kvinnan som lever i trailer och blickar fram emot ett år som inte heller det innehåller en sjukvårdsförsäkring, är en emblematisk bild över vår tid, där den ena planerar bygget av sin andra rymdfarkost och den andre inte har råd att föda barn.