Lena Jonsson Trio

Dela den här recensionen:

Om förra plattan Places var ett slags bokslut över det hon gjort under de senaste tio åren så är nya plattan mer av en hemkomst. Den riksspelman vi hör på Stories from the outside är en världsartist som byggt sitt hus på friköpt grund. Nu slår hon upp dörrarna.

Jonssons mästerskap hörs direkt i inledande vindlande Rallpersgubben kör timmer där Jonsson för en intrikat dialog med sig själv och med gitarristen Erik Ronström och basisten Krydda Sundström mot Alexander Wallins suggestiva, digitala vägg.

Lyssnar till Sjön och slås av hur Lena Jonssons spel är platsförflyttande. Det är en ton inifrån en given nod förbunden med den omgivande luftrymden. Inte helt olikt hur man kan tänka sig P O Enquists nedisade telefonledningar, från en husvägg i alldeles avskildhet vilken står i förbindelse med världen.

Till trion, som spelat sig allt tätare som enhet, läggs gästmusiker som pianisten Arvid Svenungsson som adderar högkänslig jazzfeeling i den barockanstrukna Ispolskan och The Goodbye Girls-kollegan Allison de Groot som i Vidderna/Jakten får igång ett skönt groove tillsammans med cellisten Natalie Haas och trion.

Tänk vilken gåva att få leva i en tid med så remarkabelt skickliga, egensinniga och uppfinningsrika spelmän som Lena Jonsson. Hon och kollegan Sara Parkman markerar med sina olika sätt en guldtid för svensk folkmusik och säkrar tronföljden från spelmän som Lena Willemark, Ale Möller och Ellika Frisell. Mäktiga fyrar att styra efter i dessa onda tider. Låt oss köra Jonssons Frisklåten på repeat, som en besvärjelse. Grammisnominering räknar jag som en ren självklarhet.