Tobias Wiklund

Dela den här recensionen:

Tobias Wiklund förankrar nuet i historien på ett unikt sätt. Hans utsökta kornettspel ligger som ett extra lager verklighet över paraderna längs New Orleans-gatan Canal Street och skalar bort sockrade minneslager ner till jazzens märg. På det sättet och med en ständigt närvarande humor och sorgsenhet återknyter den nya skivan Silver needle med i huvudsak originalkompositioner till Where the spirits eat från 2019, vilken var Tobias Wiklunds första med sin egen kvartett. 

Utforskandet av kornetten hör kvartetten till, i danska radions storband och i Stockholm Jazz Orchestra är det trumpet som gäller. Den blåsensemble som Wiklund använder på vissa låtar accentuerar den historiska kopplingen, men placerar den hela tiden i en jazzsamtid som bär det nordiska ljuset, inte minst genom den danske pianisten Simon Toldam och basisten Lasse Mørcks spel men även med trumslagaren Daniel Fredriksson som även han på något märkligt sätt får med en air av nordic noir i spelet. 

Nothing, nothing, nothing är som en storslagen, vemodig kaddish som öppnar med två bastromboner och tuba över vilken Wiklund spelar rubaterat. Kornetten som en sorgmantelfjäril över intet. Avslutande hymnen That lucky old sun, skriven av Beasley Smith, som en hälsning från ett ljust landskap. Silver needle är en platta full med detaljer att upptäcka, en platta med underfundig humor, allvar och vemod.