Ankara

Dela den här recensionen:

Från inledande Balkanösiga Mucha till påföljande norska schottisen Imeland og Grimeland är det en milsvid skillnad, för att inte tala om den mellan norskt och det jamaicanska i Boba Marleia. Men i Ankaras samspelta musik hörs ändå en tydlig röd tråd och de skickliga musikerna som bildar denna trio är Audun Ramo på kontrabas, violinisten Sebastian Gruchot samt Arild Nyborg som står för rytmerna, bland annat på det spännande instrumentet hang som det var ett väldigt väsen kring då det var nytt men som sedan lyst lite med sin frånvaro. 

Folktrior går det tretton på dussinet av men det är sällan de lyckas hitta några egna klanger, i lite udda arrange-mang, såsom Ankara. Gruchot spelar förutom violin även viola på vilken vi får höra något solo, men det är till skillnad från hangen inte mitt favoritinstrument. Det hedrar ändå Ankara att de försöker variera ljudet från stråkarna till ytterligheter. Mindre väsen av sig gör Ramo men denne står för tyngden hos Ankara. Fascinerande musik från början till slut, och från Imeland till Kingston.