Solomane Doumbia

Dela den här recensionen:

Förväxla nu inte denna artist med Souleyman Doumbia, vänsterbacken i Elfenbenskustens fotbollslandslag. Maliske sångaren och gitarristen Solomane Doumbia var länge Salif Keitas percussionist. Med egna albumet Ségou to Lagos ämnar Solomane ”Solo” Doumbia ”föra afrobeat tillbaka till sitt andra hemland, Mali”.

Här hyllar han också föregångaren Tidiani Koné, saxofonisten (även ngoni och flöjt) som grundade Bamako Rail Band. En man som nämns som den som första att bygga en musikalisk bro mellan Mali och Nigeria, och Koné samarbetade mycket riktigt med afrobeatikonen Fela Kuti, som tog starkt intryck.

Det sägs ibland att afrobeat föddes ur en korsbefruktning av den nigerianska highlife-musiken och wassoulou-musiken och dess traditioner. Wassoulou är en region i Västafrika, där delar av sydvästra Mali, nordvästra Elfenbenskusten och östra Guinea ingår. Musiken som flödar ur den här skivan kan föra tankarna till floderna Niger och Sankarani som avgränsar det området.

Texterna är på bambara-språket och många är på temat emigration och immigration, med en önskan om att människan ska kunna återvända till sina rötter – till ursprunget, källan. Till sin hjälp har Solomane Doumbia en rad säkra musiker från Mali, över en skiva som andas djupsinne och lätthet i samma utandning. Rokia Kouyaté och Mahamadou Sidibé sjunger fantastiskt till komp av gitarr, bas, trummor, slagverk, trumpet, saxofon, flöjt och djeli ngoni.