Sofia Karlsson

Dela den här recensionen:

Det enkla är oftast det svåra men samtidigt, ”less is more”. Dessa axiom begrundar Sofia Karlsson på sin senaste skiva utgiven på det egna skivbolaget, uppkallat efter Sofias gamla släkting Sally Wiola, som odlade sin trädgård i norra Sverige. Sofias egen trädgårdsodling finns numera granne med broccolifälten i Hälsingland. Hennes ruraliseringsprocess med flytt från Stockholm och initiativ till slow art-rörelsen, där både musik och konst skall få ta tid och organiskt växa fram till ”skörd”, har präglat musiken och texternas innehåll på den aktuella skivan. Samtliga låtar och texter har Sofia skrivit med viss assistans från medmusikerna, som är många och mångkunniga. Reflektionen är kärnfull (Epistel i rörelse), sensuell (Epistel i väntan), allvarligt aktuell (Till soldaterna) och eftertänksam (Låt oss aldrig vända om). 

Sofia Karlsson har varit verksam i tjugo år och hennes tiotalet album i eget namn har nominerats och belönats. Det är svårt att leva mitt i livsflödet utan stress och krav och odla sin trädgård. Det är också svårt att sjunga långsamhetens lov utan plattityder och truismer på ett tillgängligt sätt med musikalisk poetisk estetik. Men Sofia Karlsson lyckas balansera svårigheterna och enkelheten så att lyssnaren får skörda en djupare förståelse och även lust för det hållbara och långsiktiga.