Patrick El-Hag

Dela den här recensionen:

Han går ut mjukt, Patrick El-Hag, med Ingrid Contardo i Söndagar är bra att fördriva. Men så släpper han loss i Vem ska betala och man inser att det här blir ett härligt salladsbord. El-Hag står för texter som tycks djupt förankrade i en svensk tradition och som leder tankarna till både Cornelis och Olle Adolphson. När Jan Allan lägger en Chet Baker-slinga med sin trumpet till en rappande Ison häpnar man över upp- finningsrikedomen. Han har många gästartister och många strängar att spela på: Camilla Henemark, Bengan Janson och fler. Och nog förstår man att Berndt Egerbladh gav honom några låtar att skriva text till. Jag tror att Egerbladh ler i sin himmel över resultatet, till exempel Singlar och par, där Allan också medverkar. Titellåten, Så där, är en svensk version av Cesaria Evoras Sodade, onekligen en rolig tolkning. Patrick El-Hag som röst då? Underbar! Lätt, varm, säker.