Amparo Sánchez

Dela den här recensionen:

Mötet med Manu Chao inspirerade Amparo Sánchez att starta ett eget musikkollektiv kallat Amparanoia i mitten av 1990-talet. Född i andalusiska Granada hade Sánchez flyttat till Madrid 1993. I dag har Amparo Sánchez skrotat namnet Amparanoia och gör sedan 2010 skivor under sitt riktiga, egna namn. Musikaliskt ligger hon ofta inte jättelångt från Manu Chao i sin mestizo-mix av son, bolero, rock, reggae, chacarera, singer-songwriter-stuk, texmex och mycket annat.

Femte soloalbumet Ritual sonora är dock mer återhållet, och som gjort för rökiga barscener eller sirligt smyckade gamla teatersalonger. Musiken marknadsförs som ”akustiska versioner” trots förekomsten av elgitarr.

Framförandena betonar sången mer än många av hennes tidigare alster. Amparo Sánchez lite hesa röst ackompanjeras blott av argentinske folklore-figuren Raly Barrionuevo på gitarr och charango, och katalanske sångaren och elgitarristen Willy Fuego. Den senares spel fungerar ofta som rytmhållande faktor i stället för exempelvis bas och trummor.

Vi får nio låtar där Sánchez egna låtar varvas med två från Fuego och ett par väl valda covers, som den saknade USA-mexikanska sångerskan Lhasa de Selas fina Pa’ llegar a tu lado. La gata bajo la lluvia avslutar skivan och är en mindre svulstig version av spanska Rocío Dúrcals jättehit från 1981.