Ana Alcaide

Dela den här recensionen:

Den spanska sångerskan och nyckelharpisten Ana Alcaide har många gånger ägnat sig åt att smälta samman musik från olika håll, och både keltisk, nordisk och javanesisk musik har funnits med i hennes tidigare projekt. På denna sjätte skiva är det iranska tongångar som utgör inspirationen för albumet, där Alcaide själv komponerat de flesta spåren medan andra är instrumentala improvisationer och texterna är både egna och skrivna av bland andra Rumi.

Det hela är en oerhört snygg produktion vad gäller både det visuella (skivan kommer med en 48-sidig inbunden bok med låtkommentarer och sångtexter på tre språk) och det klangliga. Alcaide sjunger ibland unisont med Reza Shayesteh, andra gånger turas de om. De täta rösterna och keyboarden som stundtals lägger en svävande bordunbotten ger emellanåt en del neofolk-känsla, men smälter fint samman med instrument som oud, ney, setar, ramtrummor och tombak, och förstås nyckelharpan. Det är ofta oerhört stämningsfullt och vackert, samtidigt som melodierna är riktigt läckra.