Petter Dalane

Dela den här recensionen:

För den norske pianisten Petter Dalane är Thelonious Monk den stora förebilden, och när Dalane tog sig an att skriva den här debutskivan för sin kvintett föresatte han sig att gå i idolens fotspår i ”Monks mystiska beboplandskap”. Sättningen är den klassiska för jazzkvintetter, med trumpet, tenorsaxofon, piano, bas och trummor. 

Det vi får är en skiva med en hel del sväng, mängder av fina solon från främst Erlend Vangen Kongtorp på sax, Øyvind Mathisen på trumpet och Petter Dalane själv, snygga unisona melodier och spännande kompositioner, samtliga skrivna av pianisten som liksom de övriga är bländande skicklig. Här finns också den nästan nio minuter långa balladen Urtid där Dalane och blåsarna visar upp vackert lyriskt spel. 

Och jodå, visst hörs ekon av Monk under albumets gång, inte minst i pianospelet, men liksom förebilden är även Dalane egensinnig och kreativ. Inspirationen må vara gammal men den här skivan känns ändå fräsch och pigg.