Sofia Talvik

Dela den här recensionen:

Det har hunnit gå en herrans massa år sedan jag först fick Orustbördiga Sofia Talviks debutalbum i näven. Ett blygt förstlingsverk som, om man ska vara brutalt ärlig, inte på något sätt siade om att hon i dag, nästan femton år senare, skulle kuska hela världen runt, leva på sin musik, turnera så gott som konstant och fortsätta leva sin dröm.

För en dröm måste det väl vara. Att minibussa runt amerikanska stater, nyzeeländska stränder eller tyska småstäder och – med sin managerman som i princip enda understöd – spela sina sånger, förtrolla och charma.

Paws of a bear är, på många sätt, ett logiskt resultat av flackandet, en fortsättning på 2015 års Big sky country. Alltså – ljuva melodier, uramerikanskt singer-songwritertilltal och americanatrivialiteter med en svårdefinierbar småsvensk udd. Kanske är det intonationer i rösten, kanske är det ett udda ackordval här och där, men något är det som gör att det blir Neko Case-personligt och håller sig flytande utan att dras ner i ”vi har hört det förut”-träsket. Här välts inga kiosker och inget är banbrytande unikt, men däremot är Paws of a bear genomgående genomsympatisk. En varm kram från en riktigt fin vän.