Susana Baca

Dela den här recensionen:

Susana Baca är en anmärkningsvärd kvinna. I femtio år har hon varit en banerförare för afro-peruansk tradition och under några år var hon Perus kulturminister, den första svarta ministern i modern tid.

Baca växte upp med musik, sång och dans inom familjen, men följde en annan väg och utbildade sig till lärare. Först när hon närmade sig trettio blev musiken, den afro-peruanska musiktraditionen, hennes liv och mål.

Hon var redan ett stort namn på hemmaplan när en av hennes sånger 1995 gavs ut på en samlingsskiva på David Byrnes skivbolag Luaka Bop. Det blev början på hennes internationella karriär, och följdes snart av hennes första soloalbum på Luaka Bop, 1997. 

Med Palabras urgentes (Brådskande ord) stärker Baca sin position som en av Perus största artister. Vid 77 års ålder har hon tyckt att det är dags att sluta göra de skivor andra förväntar sig; den här gången är hon trogen sitt eget hjärta.

Ålder ger kanske nya perspektiv, men sångerskan som framträder här är opåverkad av tid – rösten är ungdomlig och stark, full av passion och värme. Och hennes sånger genomsyras även av en aktiv och övertygad politisk passion; konstigt vore det annars.

Cariño handlar om att vara kreol; Cambalache är en protest mot lögner och korruption, medan Vestida de vida förespåkar solidaritet och omtanke för vår planet. Baca hyllar dessutom två starka och modiga kvinnofigurer, gerillaledaren Micaela Bastidas (La herida oscura), och frihetskämpen Juana Azurduy, i sången med samma namn.

Med Palabras urgentes ger Baca sin tradition en ny, vital kick, i samarbete med arrangören och producenten Michael League från New York-jazzbandet Snarky Puppy och den internationella ensemblen Bokanté. Modernt utan att ge avkall på vare sig traditionella instrument eller rytmer. 

Resultatet är både imponerande och vackert.