Emma Augustsson, Pelle Westlin, Dennis Egberth

Dela den här recensionen:

Trions andra album innehåller tio stycken i tre grupper och vill utforska mötet mellan egenkomponerad musik (fyra stycken), barock (två stycken) och frijazz (fyra stycken där alla står för upphovet). Emma Augustsson på cello, Pelle Westlin klarinett och saxofon och Dennis Egberth på trummor. Anton Svanberg på kyrkorgel är med på tre friare stycken. All musik spelades in under två dagar i en kyrka i Bohuslän.

Melodiskt sicksackar sig de egna Omberg och Borås fram och träblåset dominerar. Solona är korthuggna kast som påminner om tidig frijazz och griper inte riktigt tag. I Ryssby klint däremot blir instrumenten jämlika och uttrycker vad som skulle kunna vara gamla minnen som vrids och vänds med eftertänksamhet. De fyra improvisationerna har mer tyngd (inte bara för orgelmullret), kanske för att de börjar närmare noll än det skrivna och får utvecklas av alla medspelare gemensamt? 

Avslutningen Rya åsar är rent av försiktigt hoppfull. Händel- och Bachbitarna har ett städat, klurigt allvar utan att vara underdåniga, Bachs Invention nr 6 nästan lättfotad. 

Så mötena är en smula splittrade i mina öron, men den korta komponerade kopplingen Karo mellan barockstyckena är ett glatt leende. Det de kallar frijazz (och jag vill benämna impro) gifter sig bäst med barocken. Väntar gärna på mer.