Henriette Eilertsen & Ojkos

Dela den här recensionen:

I vanlig ordning när det gäller norska Ojkos jobbar de i projekt där en av medlemmarna komponerat musiken, och den här gången är det flöjtisten Henriette Eilertsen som skrivit. Och precis som vanligt är den här ensemblen något helt eget, trots att sättningen i viss mån påminner om ett storband. 

Ibland kombineras snabba, flödande flöjttoner med hårda elektroniska ljud och påminner mer om modern konstmusik än jazz, Velkomen i verda börjar med en snygg blåsmelodi och mörkt komp för att efterhand bli närmast röjig med tungt, rakt trumspel och ett elgitarrsolo, och i några spår växer de åtta blåsarnas spel till något riktigt kraftfullt. 

Omväxlingen är minst sagt stor, ibland låter det abstrakt och andra gånger noga arrangerat, akustiskt och elektriskt blandas snyggt, och efter fyra minuters pulserande ljud och svischande gitarrekon drar avslutande Valfart till slut igång med snabba trummor och och maffig stråkad kontrabas – i en dryg minut. Sedan är skivan slut. De kunde gott ha dröjt kvar lite längre vid det partiet, men på de 37 minuter skivan varar hinner det ändå hända mycket mer än på många betydligt längre album.