Momi Maiga

Dela den här recensionen:

Så vacker musik kan vara, tänker jag när jag hör Nio av Momi Maiga. Musiken tar mig verkligen till en upplyft vardagsverklighet. Det händer då och då, och nu händer det igen.

Momi Maiga har sina rötter i Senegal och har flugit till Europa med sina kusiner i släkten Cissokho som musikaliska vingar, snappat upp flamencokultur och en del annat vid Medelhavet, en kort tid hamnat i Sverige hos världsmusiknestorn Ale Möller, rest vidare till scener och studior i Centraleuropa, och nu fått världen som sin arena och en soloplatta.

Resan i sig kan vara vacker, men framför allt är musiken vacker. Momi Maiga är koramusiker, låtskrivare, sångare och karismatiker, en virtuos på kora säger de som kan saken. Hans musik är så melodisk, mjuk och vacker att alla, vem som helst som trott att världsmusik är otillgängligt på något sätt, bara kan slappna av och ta det till sig. Jag tror inte att någon kommer att ångra sig. 

All musik och de texter han arbetar med har han skrivit själv, och de förmedlar reflektioner om mänskliga värderingar som hans musikaliska släkt fört vidare i generation efter generation i århundraden. Han tackar förstås alla på konvolutet till cd:n. För att spela in detta album anslöt sig Carlos Montfort, Aleix Tobias, Martin Meléndez, Silvia Pérez Cruz och Pau Figueres i diverse roller, och kusinen Seckou Keita från musikaliska dynastin Cissokho. Ett hav av rytmer, melankoliska melodier och stämningar som stundtals överraskar lyssnaren.

Momi Maigas resa som koraspelare började 2015, i samarbete med Ale Möller Band. 2016 spelade han med den lokala Ziguinchor-hiphop-gruppen Djali Kunda. 2017 reste han till Frankrike med Dakar-gruppen Weuzz et le Samara. 2018 hängde han i Barcelona. Och nu har han en skiva i eget namn av högsta klass. Grattis alla!