Sophie Cavez & Josefina Paulson

Dela den här recensionen:

Belgiska ackordeonisten Sophie Cavez och svenska nyckelharpisten Josefina Paulson träffas musikaliskt, och det kreativa möte som uppstår är riktigt fint att ta del av.

Låtarna på Murmures är instrumentalmusik. Helt nyskriven traditionsmusik, influerad av duons traditionella dialekter men också av deras högst personliga musikaliska preferenser och impulser. Lugna stycken balanseras med mer dansvänliga dito.

Dans, ja. Rytmen är viktig för de bägge musikanterna och därför har jag som lyssnare heller aldrig tråkigt. Musiken vibrerar av liv och rörelse, även i de vackraste, mest finstämda stunderna. Sophie Cavez står för basbordunen och över det strömmar omfamnande ackord varvat med enskilda toner ur hennes belgiskt tintade durspel. Medan Josefina Paulson glider fram över resonanssträngarna och skapar högtflygande toner och övertoner. Inte helt olikt fåglarnas murmuration.

Josefina Paulson släppte nyligen skivan Reflektioner, starkt påverkad av hennes nya situation som mamma. Tre kortare spår på nya duoskivan, samtliga med delvis samma namn som albumet, knyter här samman allt på ett fint vis. I Murmure – Vintervila hörs fotsteg över nysnö, och i Murmure – Första hjärtslagen spelar nyckelharpan över ljudet av ett barns hjärtslag. Kanske är fotstegen i första delen från den gravida kvinnan i fråga? För i Murmure – Azur hör vi sedan en barnröst på franska, och det visar sig vara Sophie Cavez lilla dotter.

Dylikt kan också föda skön musik.